De två åldrade magasinbyggnaderna på Blasieholmen kan verka obetydliga,
med monumentala byggnader som nationalmuseet och det 150-åriga tullhuset som närmsta grannar. Vår studie vill fånga magasinsbyggnadernas väsen som
utvecklats över tid i en serie uppmätningsritningar och vår förhoppning är att
denna publikation ska utgöra en kortfattad inspirationsskrift för arkitekter och

Planerna om ett nytt Nobel Center på Blasieholmen som i skrivande stund
är uppskjutet , innebar i sitt ursprungsförslag att de 3 befintliga byggnader på
platsen behöver rivas för att möjliggöra det nya huset. De enskilda byggnaderna,
tullhuset och de två magasinsbyggnaderna är enligt Stockholms stadsmuseums
särskilt värdefulla från en historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig
synpunkt (grön klass). Vår studie vill fånga magasinsbyggnadernas väsen som
utvecklats över tid i en serie uppmätningsritningar och vår förhoppning är att
denna publikation ska utgöra en kortfattad inspirationsskrift för arkitekter och
andra yrkesgrupper som efterfrågar en utvidgad förståelse av byggnadsdokumen-
tation.

Vi tror att ett utforskande förhållningssätt till uppmätningsritningen kan
frigöra en dold resurs i betraktandet av ett byggnadsverk. Våra ritningar ska även
belysa potentialen i ritningshantverket som funnits länge i arkitektyrket, men som
trängs undan i takt med standardiserade 3D-scanningar. Uppmätningsritningar
som utförs genom arkitekters optik kan dessutom bidra till en särskild kunskap-
suppbyggnad om en aktuell plats och dess byggnader, samt addera en ytterligare
dimension till dokumentationsmaterialet.

De två åldrade magasinbyggnaderna på Blasieholmen kan verka obetydliga,
med monumentala byggnader som nationalmuseet och det 150-åriga tullhuset
som närmsta grannar. Magasinen byggdes för lite drygt hundra år sedan som ett
led i hamnstyrelsens strävan att förbättra arbetsmiljön i stockholms hamnar och
inrymde stora öppna rum för lagring av gods där privata näringsidkare kunde
hyra in sig under kortare perioder. Väggarna var oisolerade, golvet var stenbe-
lagt, i ena hörnet fanns ett litet expeditionsrum. Som är fallet med många andra
äldre ekonomibyggnader finns ingen arkitekt namngiven, utan bara ansvarig
byggmästare. Måhända var det allra mest de funktionella aspekterna som gav
byggnaderna deras form.

Under alla omständigheter tycker vi magasinen förtjänar mer uppmärksamhet.
För det första är de speciella i stt slag. Liknade magasinsbyggnader byggdes i
många av stockholms hamnar i början av seklet, bl a på riddarholmen, men inga
av dessa är bevarade. I sin enkla karaktär representerar de en numera sällsynt
byggnadstypologi i centrala stockholm: skjulet. Liksom andra ekonomibyggnader
berättar de en historia om vardsgslivets villkor i hamnen. Att mäta upp äldre hus är
ett tidskrävande arbete som sällan genförs för byggnader som inte har den högsta
skyddsklassningen. Genom att på nära hålla studera detaljer, tidens spår och huset
uppbyggnad kan man berätta ennyanserad och komplex historia om
två enkla byggnader på en central plats.

Därför ser vi vårt initiativ som som ett viktigt bidrag för dokumentationen
och minnet av Blasieholmensuddens marina historia innan innan platsen får en
ny funktion och betydelse som Nobel Center De två magasinsbyggnaderna strax söder
om det nu välkända tullhuset på Blasieholmen har också spelat en viktig roll i områdets l
ånga maritima historia. Magasinen uppfördes 1909-1910 av byggmästare J. A. Hess. på u
ppdrag av hamn- styrelsen enligt en enkla principer med
en träkonstruktion på betongplintar och tak av svartplåt. I samtida dokument från
invente- ringar av kulturhistoriska miljön benämns de också som varuskjul, vilket
speglar deras utformning med enkerl konstruktion och material.

Magasinsbyggnaderna har traditionella material och kulör, men för tiden mycket moderna och rationell arkitektur som med fönsterband som löper runt hela byggnaden då även gaveln är glasad samt stora skjutdörrar. (Inte helt olikt tullhusen på skeppsbron som byggdes på 40-talet). De står i tydligt
samband med hamnverksamheten då de är placerade parallellt med kajen. Eftersom de är låga läses de också som en del av vattenrummet på ett annat sätt än den för stockholm typiska stenstadsbebyggelsen.

Varje byggnad hade tolv skjutportar fördelade runtom hela fasaden ocj varsitt stort öppet rum samt ett litet expeditionsrum i ett av hörnen. De består av en rationell träkonstruktion på plintar, småspröjsade fönster- bågar, rödmålade träfasader med fasspontpaneloch flackaplåttak på öppna takstolar och stengolv. De var ett led i en strävan att förbättraarbetslmiljö och lagerhållning i hamnområden och liknande magasin fanns i andra hamnari stockholm, bl a på riddarholmen. Efter att magasinen så småningom fick andraanvändningsområden
(idag bla mekanisk verkstad, kontor och förråd) har byggnadernas
ursprungliga öppna rum delats upp och inretts innanför fasaderna. Det norra magasinet är till det yttre i stort sett intakt i sin ursprungliga utformning. De har i huvudsak kvar sin ursprungliga utformning med panelklädda väggar och skjutdörrar, överljusfönster med spröj och dekorativa takstolstassar.

Det södra varuskjulet har förhöjda partier som resultat av en påbyggnad under
30-talet som gjordes anpassad efter den ursprungliga konstruktionen.
Idag framstår husen som relativt väl bevarade med tanke på deras ursprungliga
funktion som enklare magasinsbyggnader. Bortsett från sättningar i grunden. Som
helhet är området kring magasinen också mycket speciell med tanke på att det är en miljö som i princip som är i princip oförändrad sedan 10-talet.

Under början av 1900-talet bildades Arkitektminnesföreningen som
bestod av både studerande och yrkesverksamma som vill uppmäta och
studera äldre svenska byggnadsminnen och genom uppmätningsrit-
ningarnas publicerande göra dessa tillgängliga för allmänheten. Bland
annat gav Sigurd Curman (1879-1966) gav många av dessa ritningar
beröm och framhöll dess stora betydlese för materialinsamling för såväl
byggnadshistoriken som den moderne arkitekten. Vi vill med våra
uppmätningsritningar också belysa att ritningen inte bara är en handling
för materialsinsamling utan också ett aktivt sätt atttänka, gestalta och
i slutändan skapa arkitektur på.

Det finns en inneboende potential när arkitekten betraktar ett byggnadsverk och överför den till en ritning. Själva handlingen bygger på informationssorter-
ing, noggranhet, prioriteringar och filter för det väsentliga. Med 3-D
scanningen blir all registrerad information likvärdigt, men arkitektens
ritning besitter förmågan att skapa hierarkier genom sträckprosan.
I vårt arbete med 4 utsnitt vill vi förmedla spänningen mellan den
nyktra CAD-ritningen och alla spår och levande lager som uppstått
över tid i på byggnaden som också gör ritningen tolkande, sökande och
skapande.

2021.02.01